onsdag 15 april 2009

smärta

Som jag så glatt SMS'a häromdagen så blev det en långtur i måndags. Jag har en löptur som är ganska exakt 1 mil som jag sprungit nu ett par gånger. Men kände att det var dags att känna på lite längre sträckor. Då kom Clara på den brillianta idén att jag springer först rundan själv, sen när jag kommer hem så står hon redo att haka på en runda till. Sagt och gjort. När vi stack iväg på den andra rundan så va det riktigt tungt mentalt att köra ett varv till. Tur att hon va med och peppa. Halvvägs på andra rundan så fick jag håll, mitt i magen, förmodligen för att jag svepte ett glas vatten mellan rundorna.

När jag kom hem efter 2 tim 12 minuter och dryga 2 mil så va jag riktigt slut. Uppladdningen va väl inte super innan, Donken till lunch och en laxmacka innan jag stack iväg... korkat. Va helt matt hela kvällen och somna som ett litet barn i fosterställning.

På morgonen igår så kunde jag knappt gå ner för trappen. Inga problem med muskeler eller liknande, däremot så va knäna lite ledsna. På jobbet kunde de som tror sig veta, klassa det som ett typiskt löparnknä. Lite Voltaren insmörjning senare och idag så känner jag faktiskt inget! :) Däremot så känner jag av en sena i högerfotens ovansida. Men det går nog över... Idag ska jag till Löplabbet och köpa nya skor.... igen....

1 kommentar:

  1. Låter som om kroppen börjar säga ifrån.. Men som sagt, mycket imponerad av hur ni tränar!

    SvaraRadera